Det många så ofta glömmer är att Jonas Gardell är en av Sveriges absolut bästa författare. Han är inte bara en lysande berättare med viktiga saker att säga, han är också en briljant stilist med ett helt otroligt språk. Jag har läst nästan allt Gardell skrivit och ser gärna en föreställning så fort jag får möjlighet. Och även om Gardell kan vara helt hysteriskt rolig när han pratar om krokodilsnor så är det faktiskt den seriösa, allvarliga Gardell som är den absolut bästa. De allvarsamma inslagen är det bästa i showerna, inte minst när han tar upp hiv och aids. Därför har jag verkligen sett fram emot hans romantrilogi Torka aldrig tårar utan handskar där den första delen, Kärleken, nu både är utgiven och läst (kommer även på SVT i höst). Kommentarer på den? Helt jävla fantastiskt bra. Hemsk, plågsam och uppslitande. Men ack så viktig. Man har en klump i magen från början till slut och jag misstänker att den inte kommer bli mindre när de återstående delarna Sjukdomen och Döden släpps. Men allt kan inte bara vara sång, dans och glädje. Man måste läsa någonting med mer substans också. Som Kärleken.
