Etiketter
Typ. För andra gången under mammaledigheten har jag blivit utfrågad i en kort ”Vi fem”-grej för en lokal tidning. Sist var det Sundsvalls tidning och frågan hur man kan komma åt rökning hos unga, och nu häromdagen blev jag frågad på stan av en kille från Sundsvalls Nyheter. Och om jag ska vara ärlig så är det här knappast någon rolig typ av jobb. Snarare lite av de tråkigare jobben man kan hitta. Så jag ställde såklart upp på frågan ”Vilken är din drömbil?”. Och det är ju inte riktigt min melodi. Mina två bilar har jag fått/köpt från farmor och farfar. Först var det fina guldus, en gammal Audi 80 i fin bronsfärg som jag hade halva gymnasiet och några år därefter. Ingen servo plus att den ibland inte ville starta. Men det var en fin bil och ganska rolig att köra. Sorgen var stor när jag skrotade den 2006/2007. Men jag hade flyttat till stan och behövde inte en bil (som användes så sällan att när jag väl skulle ha den var risken stor att den inte startade). Så då blev det skroten för fina guldus.
När jag fick jobb på Timrå gymnasium 2010 ute i Timrå (nähä!?) blev det dock dags för bilbehov igen. Och var det inte så att farfars relativt nya Kia (den som köptes när jag fick Guldus) skulle säljas? Jorå. Lite stor, men med tanke på att vi numera är barnfamilj är den perfekt. Rymlig och ordentlig. Dock inte speciellt rolig att köra, men det får man stå ut med. Men det är också det jag kan om bilar. Fungerar de och är bra för stunden så är det nog. Skulle nog även dra mig ordentligt för att ta ett större billån för att köpa något nytt. Kian lånade jag en liten slant till, men den är numera avbetald vilket känns skönt. Så jag har aldrig haft tanken på vilken som är min drömbil. Men, som jag svarar, vore en ny fin Audi inte helt fel.
I övrigt väntar jag bara på att Dagbladet ska haffa mig för enkätfråga nu. Då har jag fixat hattrick i lokaltidningar och frågor.
Pingback: Journalistisk nisch « Fröken Hård